Den Stora Berättelsen

Som kyrka är vi förvaltare och förkunnare av Bibelns stora berättelse om skapelse, fall, förbund, försoning och förnyelse. En berättelse om Gud av Gud som även innehåller berättelsen om oss. Denna berättelse kretsar kring evangeliet om Jesus Kristus som korsfäst och uppstånden för oss. Befriad från ytliga illusioner talar den sant om tillvarons komplexa livsvillkor, men erbjuder oss barmhärtighet och hopp samt möjligheten att identifiera dess djupaste mening och högsta mål.

Vår tid präglas i allmänhet av de stora berättelsernas kollaps. Även den bibliska berättelsen har i hög grad blivit förvrängd och har i många avseenden gått förlorad. Många människor befinner sig idag därför fångade i alternativa berättelser. Berättelser som har en annan utgångspunkt och ger tillvaron en flyktig mening och ett annat värde.

”I can only answer the question: ’What am I to do?’ if I can answer the prior question: ’Of what story or stories do I find myself a part?”
Alasdair MacIntyre​, After Virtue

 

”People are stuck in a counterfeit story and therefore need to be re:storied in order to be restored into God’s purpose”
Matt Capps, The Gospel Project

Vår uppgift som kyrka är därför att återerövra och återberätta den stora berättelsen. En berättelse som skänker både rötter och riktning i en annars ganska rotlös och rastlös tid.

Men denna konferens önskar vi därför att utrusta och inspirera församlingsmedarbetare att se vår tids möjligheter att anknyta till och frimodigt förkunna den bibliska beättelsen om skapelse, fall, förbund, försoning och förnyelse.

Vi önskar stanna upp vid tre övergripande frågor:

  • Vad är bibelns stora berättelse?
  • Varför behövs den stora berättelsen?
  • Hur berättar vi den stora berättelsen?

 

För att förstå kyrkans uppgift att förkunna Guds ord behöver vi förstå något om berättelsens roll för våra liv. Alla kulturer, samhällen och religioner har någon form av övergripande berättelse som förklarar och beskriver tillvaron. Den kan vara mer eller mindre uttalad, men den finns där och ger riktning åt mänskliga strävanden på både kollektiv och individuell nivå. Den rör de mest grundläggande frågorna om vilka vi är och varför vi finns till, varför saker och ting är som de är, hur de egentligen borde vara och hur de kan ställas till rätta. Helt enkelt en bärande idé om tillvarons mål och livets mening. Denna berättelse utgör den lins genom vilken vi tolkar, värderar och förstår tillvaron. Vår tid kännetecknas av att de stora berättelserna har kollapsat och ersatts av många olika alternativa och konkurrerande berättelser, var och en med sina egna versioner om vad det goda livet är och hur det kan förverkligas. Också dagens kyrka har i hög grad tappat bort den stora berättelsen som den är en del av. Kyrkans berättelse är den bibliska frälsningshistorien: berättelsen om skapelse, fall, förbund, försoning och den

slutgiltiga och totala upprättelsen av allting. Det är en berät- telse där den treeninge Guden och hans handlande med världen står i centrum. Den bibliska frälsningshistorien utmanas i dag av berättelser som i hög grad i stället kretsar kring den enskilda individens personliga behov, drömmar och begär.

Det allvarligaste hotet mot den stora bibliska berättelsen är inte främst de krafter som förvanskar den utan om kyrkan i hög grad slutar att återberätta den. Att berätta sin berättelse är inte bara en konst att förfina, för kyrkan är det dess viktigaste kallelse att förvalta.

Guds folk har alltid varit en historieberättande gemenskap. Vi är ett folk som är kallade att »förkunna Guds väldiga gärningar« (1 Petr 2:9). Gud har uppenbarat sig i vissa skeenden och handlingar i historien. Han har alltsedan begynnelsen talat genom sina utvalda tjänare och profeter. Genom återberättlesen av denna historia blir vi delaktiga av Guds berättelse om tillvarons ursprung och centrum, dess djupaste mening och högsta mål. Jesus Kristus, hans människoblivande, liv, död, uppståndelse, himmelsfärd och återkomst i härlighet utgör centrum i den bibliska berättelsen.

Här måste vi tänka både bakåt och framåt. Det är inte bara så att den bibliska berättelsen saknar fokus om den inte förstås i ljuset av korset och uppståndelsen, den måste också förstås bakåt, mot bakgrund av den stora bibliska berättelsen om skapelse och fall. Det är med en sådan förståelse av den bibliska berättelsen som försoningens mysterium och korsets dår- skap blir till goda nyheter och Guds kraft till frälsning för oss. Men när man negligerar den bibliska berättelsen om skapelse och fall riskerar berättelsen om Jesus att förvrängas till en moralberättelse som ställer fram Jesus som föredöme snarare än som frälsare. Berättelsen om Jesus blir då bara en i raden av de berättelser som försöker hjälpa människan att frälsa sig själv genom sina egna gärningar.

Vill man veta vad en kyrka verkligen tror på, räcker det nämligen inte med att läsa hänvisningarna till diverse be- kännelsedokument på deras hemsida. Man ska i stället ge akt på hur de firar gudstjänst. Vilken berättelse är det som där gestaltas? Vilket budskap är det som förkunnas? Vilket hopp ställs fram? Vilken gåva är det som utdelas? Den typen av frågor kan hjälpa oss att se vad som egentligen predikas, bortom formella bekännelser.

Den förvrängning av Den Stora Berättelsen och det fördunklande av nådens evangelium som ledde fram till reformationen var inte unik för 1500-talet. Även i dag brottas vi med samma grundläggande frågor, om än formulerade på ett annat sätt. Vilken berättelse är det vi berättar och hur kan vi återerövra och återberätta Den Stora Berättelsen med anknytningspunkter till människor på 2020-talet?

Kontakt:

Viola Soto

viola.soto@efs.nu

018–430 25 34